Idag har vi hunnit med så himla mycket!
Först på morgonen åkte vi till Killing Fields- Choeung Ek. Vilket var hemskt jobbigt. Överallt var det massgravar och skyltar där det stod vilken typ av människor det låg i gravarna och hur de hade dödats. Vi gick förbi träd som hade används till att slå ihjäl småbarn och på marken låg rester av kläder till dem som hade dödats av de Röda Khmererna. I mitten av området har de byggt ett minnesmonument där kläder och skallar från offren finns bevarade. Platsen hade ändå en lugn över sig men man fick väldigt ont i magen när man tänkte på vad som verkligen hade skett där.
Sen efter det åkte vi till ett ännu jobbigare ställe- Toul Sleng.
Vilket är en gammal skola mitt i stan som Röda Khmererna använde som tortyrplats.
Det var inte alls kul att gå omkring i de olika salarna där det fanns kedjor och tortyrredskap kvar. Vissa klassrum hade byggts om till små smala bås där varje fånge fick sitta medan de väntade på sin död.
Man fick tårar i ögonen av att gå mellan alla båsen och sen på botten våningen fanns 1000tals bilder på alla som hade dött där. Röda Khmererna tog nämligen kort på alla som kom till lägret. Alla fotona stirrade på en med rädda ögon. Alldeles för många var barn. Fy farao vad tung man kände sig när man åkte därifrån.
Efter lunch åkte vi till National Museumet och kollade på konstverk, vilket behövdes efter allt det hemska.
Sen tog vi en promenad hem, längst med floden.
Sen efter det åkte vi till ett ännu jobbigare ställe- Toul Sleng.
Vilket är en gammal skola mitt i stan som Röda Khmererna använde som tortyrplats.
Det var inte alls kul att gå omkring i de olika salarna där det fanns kedjor och tortyrredskap kvar. Vissa klassrum hade byggts om till små smala bås där varje fånge fick sitta medan de väntade på sin död.
Man fick tårar i ögonen av att gå mellan alla båsen och sen på botten våningen fanns 1000tals bilder på alla som hade dött där. Röda Khmererna tog nämligen kort på alla som kom till lägret. Alla fotona stirrade på en med rädda ögon. Alldeles för många var barn. Fy farao vad tung man kände sig när man åkte därifrån.
Efter lunch åkte vi till National Museumet och kollade på konstverk, vilket behövdes efter allt det hemska.
Sen tog vi en promenad hem, längst med floden.
 |
| Minnesmonument vid Choeung Ek |
 |
| Kungliga Palatset |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar